F÷r att transportera information sσ sΣkert som m÷jligt valde man ocksσ att dela upp de data man ville skicka ÷ver nΣtet i smσ separata paket. Dessa paket skickas sedan vart och ett ivΣg pσ nΣtet mot slutdestinationen. Vilken vΣg varje paket tar genom nΣtet, vet man inte och det spelar heller ingen roll. Paketen distribueras genom nΣtet via datorerna, s.k. routers, till de ledningar som f÷r tillfΣllet anses mest gynnsamma f÷r att skicka data. Hos mottagaren samlas sedan paketen ihop och sΣtts samman till det ursprungliga meddelandet. Varken "sΣndaren" eller "mottagaren" vet vilken vΣg meddelandet tagit genom nΣtverket. SΣttet att transportera paket innehσllande data, styrs med regler enligt en metod kallad TCP/IP (Transmission Control Protocol/Internet Protocol) vilken idag Σr bas f÷r all kommunikation som anvΣnds pσ Internet.
Under 1970-talet kopplades fler och fler forskningsinstitut och universitet i USA upp mot det nΣtverk som utvecklats. Under 1980-talet ansl÷ts ocksσ andra universitet i vΣrlden till Internet och nΣtet blev en stor tillgσng f÷r vΣrldens forskare. Utbyte av information och diskussion kring forskning var de Σmnen som avhandlades pσ "nΣtet". Under b÷rjan av 1990-talet utvecklades ett hypertextsystem som f÷renklade anvΣndandet av Internet. Allt sedan dess har antalet anslutna datorer till Internet vΣxt explosionsartat. Idag mσste varje f÷retag med nσgorlunda anseende finnas tillgΣngligt pσ Internet med sina hemsidor, och tro mig, vi har bara sett b÷rjan pσ Internets utveckling...
|
© TDB online |